Inte ett bakslag
En dag med pausknappen på. Började dagen med så stora ångestattacker att jag fick stanna hemma. Utan energi och tårar rinnandes bäddades jag ner i sängen igen. Lättade inte förens vid fyra på eftermiddagen, men bitar av ångesten sitter som vanligt i hela kvällen. Hatar när det kommer, hatar hur det kan slå ut mig, hatar hur den tar en dag från mig, sånt slöseri....MEN jag tänker inte se det som en bakslag eller som att jag är svag och värdelös, imorgon är en ny dag med nya tag. Over and out!