Arbetare som arbetar flitigt...


Låssaspappa är här och drar kablar till mina sminkspegelslampor :-)
Det går framåt och jag håller alla tummarna för att det ska gå vägen. Är så spänd på att få se hur det blir när det är på plats och fungerar ♡


Samtidigt finns det en melankolisk röst i mitt huvud som undrar om det är någon idé. Är det verkligen lönt att lägga till på allt något mer? I mitt huvud snurrar alla ekonomiska spöken åter igen. I nästan ett år har jag kunnat andas ut. Vilat från det och känns en lycka i den tillvaron. Men från den dagen då det stod klart att New Yorker inte kunde anställa just nu, då han plötligt nu står utan inkomst, sedan den dagen har spökena funnit där... jag har trängt undan dom för att få en julefrid. Men nu närmar sig verkligheten.. Vi klarar oss inte utan en lön till... Får inte Robin ett jobb typ nu, eller jag ett..  så förlorar vi allt.. Då måste vi flytta. Lämna huset vi vill låta vårt första barn växa upp i, huset där vi har harmoni och lycka i varenda vrå. Hemmet där vi har en trädgård som ger willy lycka, som låter mig odla. Hemmet som jag kan komma hem till och alltid känna mig just hemma... 
Jag orkar inte mer dessa spöken mer, denna situation. Orkar inte. Snälla världen, ge min make ett jobb, han är värd att få bli uppskattad för sin jobbinsatts, han är värd att få komma ut och träffa folk. Han är värd att fortsätta känna att han bidrar. Och vi är väl ändå värda en trygg tillvaro??