Min kropp strejkar. Den vill likssom inte riktigt vara med... Jag får ont i muskler, inte våldsamt utan ni vet sån där molande värk som ligger och stör. Får huvudvärk och knuter som jag hoppas är skörtlar som svullnat. Och sinnet är trött. Så trött. Och med ett väder som bjuder på grå tristess så är det svårt för mitt inre att stå emot tyngden. Men jag vill inte. Jag försöker ta fram min trotsiga del. Kroppen kan jag inte göra något åt, eller hur? Jag kan endast försöka lyssna till den. Men tröttheten får inte segra. Och min sjukdomsinstinkt berättar att jag ligger och balanserar mellan ned och upp rent psykiskt men jag tänker fantamig inte gå ner! Så jag satte på mig lurarna med musik i och tog med willy på en långpromenad i det blandade regnvädret. I över en timme gick jag i naturen, ibland utan att veta vart jag var. Och musiken kickade igång min glädje för livet, till en del låtar ville jag sätta mig ner och gråta, andra ville jag springa hem och sminka mig och bege mig ut till stans nattliv och dansa tills fötterna inte bar mig. [Så känslig kan man vara att det skiftar extremt snabbt]

Och naturens dofter och motionen fick ändå fart på kroppen och gav mig kraft att orka kämpa lite till. Hoppas orka hämta krafter i morgon igen.

Just nu - ska jag dansa lite här hemma i smyg till hög musik innan middagen, bara ta tillvara på min nyskapade energi. Det gäller att ta tillvara ♡