Onsdagar brukar jag gå upp tidigare och ta en joggingrunda innan jobbet. Men vaknade upp och kom inte upp. Det fanns inget i mig som ville träna. Då jag frös var kroppen inte hågad på att gå ut i dagens kalla blåsiga väder. Kroppen gör även ont, fysiskt ont i rygg och leder. Och trots att klockan visar på nio timmars sömn känner jag mig tom på energi... 

Kryper upp i soffan, invirad i den varmaste morgonrocken. Tvingar mig själv att inte få dåligt samvete över att träningen ännu inte är tillbaka i det normala. Tänker inte ha skuldkänslor över att jag är ur synk just nu.

Min kropp och mitt inre håller fortfarande på att återhämta sig. Bara att korta ner det normala sömnrutinen till halva i nästan två veckor sätter ju sina spår! Lägg sedan till enorm stress och miljoner känslor och händelser med intryck.

Det är ok att vara lite ur synk då!

Jag tillåter mig själv att få ligga lite på soffan istället för att vara ute och springa. Men håller såklart kvar på det lilla baskravet varje dag : 10.000 steg om dagen! ;-)