Så här är det : i ett par dagar så har min hjärna gått i ett, med en känsla av att ens själ blir inlåst. Jag försöker sluta tänka och bara fokusera på allt det otroligt roliga som händer runt mig men kanske är det det som får mitt hjärta att klappa hårdare? Eller så bara är jag skör just nu. Men jag känner mig... fast. Slentrianisk. Jag vill så otroligt mycket men allt verkar utom räckhåll och livet bara rullar på utan att jag är med på det. Jag vill... mer! 

När jag känner musikens bas vibrera i kroppen som väcks min lust, lusten att få leva mitt liv till max. 

Tro inte att jag inte älskar mitt liv. Det gör jag. Jag älskar min familj och jag älskar mitt hem. Jag älskar mycket med mitt jobb och jag älskar vad jag fyller min fritid med. Jag känner, upplever och älskar. Det är inte det. 

Kanske är det bara att sommarvärmen inte infinner sig än, kanske är det för att bilen är trasig och majmånad är sämre ekonomiskt ställt än förra och nästa. Kanske är det för att jag avslutat ett stort projekt och nästa är långt fram i framtiden? Vem vet. 

Men min kropp skriker efter kreativitet. Om att bryta upp min rutin. Att inte stå och stampa på samma ställe. Att göra nya saker! 

Tusen och tusen tankar till. Det är så att inte ens jag själv står ut.

[Behövde bara få skriva av mig]