Har suttit och läst i en bok, jag läser den dels som research i mitt jobb och dels för att jag själv finner den intressant. 

Den skapar många tankar och idag har den skapat reflektioner hos mig.

Och mitt förhållande till andra människor.

Jag anser alltid att man inte ska dömma en människa förrens man vet vart de kommer ifrån, lika dant har jag sagt att andra inte ska dömma mig innan de vet vem jag är.

Men jag har kommit fram till, att andra människor vist kan finna sin rätt i att dömma mig. Men jag har heller ingen skyldighet att bry mig. En tänkvärd tanke.

Och så tänker jag på hur mycket andra människor påverkar en, att man formas av dom man låter sig ha runt sig. Det är en tanke jag tänkte länge och därför valt mer med omsorg vilka jag har runt mig.

Jag omringar mig helst med människor som hjälper mig vara den bästa versionen av mig själv. 

Jag vill vara hos dom som ger mig lika mycket som jag ger dom. Inte i saker, utan i tid och kärlek. I omtanke, i känsla.

Saker blir inte alltid som en önskat, men jag kan bara stå för mina val. Och mina val går alltid ut på att mina älskade ska ha det så bra som det bara går, och att jag får en möjlighet att få vara mig själv och må bra. De är dom valen jag gör och det är endast de valen jag står tillsvars för. 

Och jag finner mig rik på kärlek. Jag har en underbar familj med allt ifrån make,mamma, bror, mostrar och ett hav av kusiner och syskonbarn. Och nära vänner som delar sina liv med mig och vill vara en del av mitt. Vad mer kan en önska sig?

Så vill du dömma mig, gör du det. Men jag har ingen skyldighet att bry mig.