Att inte kunna fly undan.


Började dagen med ett grymt pass på gymmet, så skönt att gå där ifrån med känslan av att ha gett så jävla mycket! Power to the people!
Det följdes av mysig stund med frallor och htg och samtal över några koppar kaffe.

Sen har jag legat och sett på film/serier. För där tänker jag inte. När jag ser en film eller serie så är jag inne i den handlingen och inget annat.
Jag är en känslomänniska. En HSP person och det gör att jag känner - hela hela hela tiden. Min hjärna ger mig alltid minnen, som skapar känslor.
För mig är det inget nytt. Men i dag har jag inte riktigt orkat det. Så gjorde jag något annat, där jag hade tid att tänka, så poppade saker om farfar upp och gjorde mig ledsen. Fyllde med saknad. Sen tvingar man sig att tänk på något glatt, tillexempel när jag tog körkort och för en sekund fylls kroppen med glädje men eftersom jag är ledsen från början så flyttar hjärnan direkt focus och jag minns då istället den gången jag inte klarade av körkortet och min kropp fylls av den hejdlösa smärtan jag kände då. 
Så jag har försökt låta hjärnan få vara aktiverad på sådant jag vet fungerar att distrahera med. Vilket är tråkigt i sig för jag hade gärna gjort annat denna lördags eftermiddag och kväll..
menmen vad är en bal på slottet? Nu får jag försöka mig på att sova istället. En konst i sig då den senaste veckan har det tagit ett par timmar att somna varje kväll även om jag är helt slut...

Och jag vet att alla inte hänger med, i min bipoläritet och min känslighet och känslopersonlighet. Jag ska försöka en dag att tillägna ett inlägg till det och förklara det mer noggrant. Någon dag.