Alltså... this man... my man...

Han är den finaste i hela världen och jag kan inte fatta att jag hade sådan tur att jag träffade honom och att jag får den enorma turen i livet att bli älskad av honom och får lov att älska honom. 

De senaste dagarna har för mig varit jättetunga... jag har min problematik som gör att vissa saker för mig blir jätte hemska och jätte svåra, sådant som andra kanske inte kan förstå att de kan vara så svårt eller framkalla sådan ångest. Lägg då dessutom till en graviditet med dess hormoner och det faktum att jag faktiskt numera inte äter någon form av medicin, så kan sådana här händelser bli för stora helt enkelt för mig att hantera.

Så jag kollapsar. Rasar. Jag blir svag och känner mig som den ensammaste människan på jorden och samtidigt känner jag mig värdelös och svag som vuxen varelse. 

Då finns han där. Han vet exakt. Han kan mig utan och innantill. 

Han kan torka mina tårar när de rinner så hejdlöst att inte ens jag kan få stopp på dom. Han kan skingra alla mina tankar när det är så mycket känslor att jag inte ens vet vad jag känner längre.

Han släpper allt för att ta sig till mig. För att finnas vid min sida. För att få mig att känna mig trygg, älskad och förstådd.

Han får mig alltid att känna mig som den viktigaste människan i världen och i hans famn blir jag lugn.

Så nu är jag påväg, det jobbiga jag måste utstå är inte över än, men det är pågående och utan han hade det inte ens startats. Och jag vet att med han vid min sida finns det en chans att jag finner styrka att orka igenom.

Han får mig att känna mig stark. Och i hans famn tillsammans med bebis i magen och Willy vid min sida, så känns det som det inte finns något som inte de kan få mig att klara ♡

Det är kärlek ♡