Vi har nu gått in i vecka 22 och magen växer i takt med förväntan och otåligheten!

 

Nyheten att vi väntar på en liten pojke har sjunkit in och vi kan inte längta mer efter att få träffa honom i oktober! Snart flyttar även syrran ifrån vårt hus vilket betyder att vi äntligen kan få börja inreda bebisrummet! 

 

Har lovat er ett inlägg där jag svarar lite på frågor jag/vi fått under tiden så tänkte göra mitt bästa här nu, så får vi se hur det går.

 

Som en del vet så var vår resa till en graviditet lång, vår längtan var stor men utan resultat. Vi var därför under utredning och hade fått ''ok-stämpel'' på oss båda och skulle utefter det påbörja behandling för att bli gravida. Men precis innan det projektet hann starta så visade sig det magiska strecket på stickan. Så vi blev gravida hela utan hjälp denna gången <3

 

Fick frågan hur det kändes när vi insåg att det var dags att ta graviditetstestet, en väldigt fin fråga!

Under resans gång har man tagit några men till sist så slutade man ta test och bara väntade... Min mens är regelbunden men aldrig ''på dagen'' utan svänger ett par dagar hit och dit. Så man lärde sig att aldrig bli förväntansfulls för att mensen var sen... 

De sista månaderna använde vi oss av appen Natural Cycles, en fantastisk bra app som tack vare att man tempar varje morgon vid exakt samma tillfälle kunde lära sig tolka sin kropp på ett helt annat sätt och fick även större förståelse för ägglossningen. Det var när den (appen) sa att den tyckte det var dags för att ta ett test som vi åkte och köpte ett. Den märkte ju att min temp inte gick tillbaka till ordinarie så det kunde betyda graviditet.

Sedan var det en jobbig väntan att vänta ända tills morgonen efter med att ta testet.

På morgonen hoppade vi upp, tog testet och gick och la oss under täcket och väntade tillsammans på svar.

 

När testet visade oss att vi faktiskt var gravida så kände vi en så enorm lycka. 

 

Jag hade den otroliga turen att inte drabbas av direkt illamående tack och lov. Visst mådde jag illa till och från men aldrig så jag kände att jag skulle spy. Jag klarade mig med att äta ofta, och alltid ha salta kex till hands.

 

Där emot fick jag istället foglossning väldigt tidigt i graviditeten. Inte något roligt allt men tack vare bra sjukgymnastik, bra hjälpmedel och lite tur och försiktighet så klarar jag av det rätt bra. Tar jag det lungt så har jag inte så ont längre! <3 

 

Jag har inte heller haft turen att få fin hud, starka naglar och glansigt hår. Nope - istället visade det sig att jag tillhör de som får extremt mycket finnar - överallt på kroppen! Riktigt jobbigt kan jag säga! Och naglar och hår är oförändrat. Lägg till ständigt blödande tandkött och nästäppa så har vi min status!

Men det måste bara betyda att då bebis tar min skönhet så kommer vi få den vackraste lilla pojke som finns! <3

 

Något som varit lite spännande har väl varit att mina bröst började växa från dag ett i graviditeten också, vilket Nu har dock magen börjat växa så kanske magen kommer bli större än brösten i slutändan, vi får se, haha :-)

Tro aldrig något annat!

 

Jag kan ju faktiskt inte svara för hans räkning. Men vi har varit två i projektet att få bebis, så självklart är han glad över graviditeten. Han har även sagt att första tiden var svår att förstå och hänga med på då han inte kunde känna eller se någon skillnad... Det var när vi var på första UL som han kände att han började förstå att vi faktiskt skulle gå en bebis <3

Sedan är Robin världens bästa make, han är extremt mån om mig och sätter mig i främsta rum. Att jag och min kropp ska må bra är alltid prio nr ett för honom och jag känner att jag har det finaste stödet i honom <3

Han läser mycket kring bebisen i magen och är väldigt med på vad som händer, han är frågvis och nyfiken <3

 

Vi har inte gjort upp alltid exakt, vi tar det lite som det kommer. Vi har en plan på hur vi vill ha det den närmaste tiden framåt och det räcker bra nog åt oss :-)

 

Än så länge har det gått bra. Jag valde att helt sluta med alla former av mediciner. Jag vill inte riskera något med bebis så vi diskterade länge och valde att prova så här. Jag har visst stunder då jag mår lite sämre, men det har ju alla människor! Och en hel del väljer jag är skylla på hormoner!

Än så länge mår jag bra och kan hantera det som kommer, jag har det finaste av nät med människor runt mig som alltid finns som stöd om det behövs och det gör att jag känner mig trygg i mig själv.

Så ja, det går faktiskt bra än så länge :-)

 

Givetvis att någon skulle hända med bebis i magen <3 Allt annat ordnar alltid sig, saker som kan hända i framtiden kan man aldrig styra över ändå så inte lönt att oja sig över. Bara bebis får må bra så mår vi bra <3

 

Ja det är jag absolut. Men inte så rädd som jag trodde jag skulle vara. Jag känner att kunskap och närvaro kommer fortsätta ge mig en trygghet och jag tror att tillsammans med Robin så kommer vi fixa detta!

 

Det kan vi såklart inte veta, men vi hoppas det kommer gå bra. Vi kommer ta det försiktigt och lägga tid på både bebis och vovve och förhoppningsvis kommer det gå smidigt att bli en familj <3

 

Enligt båda ultraljuden så är det beräknat till den 1 oktober. Så får vi vänta och se när han faktiskt vill titta ut :-)

 

Efter att ha rökt i ... 15 år (oj då!) så slutade jag samma dag som jag plussade! Det var inget jag behövde fundera på. Men visst, lite läskigt var det att sluta med det som varit en stor del av ens liv. Rökning är en tröst, avstressning, glädje o.s.v men det var ändå inget aktuellt att fortsätta.

Det var inte heller svårt att sluta. Graviditeten gjorde att jag inte ville röka, smaken passade helt enkelt inte längre.. så det gjorde nog det hela lättare. Det var inte gott utan gjorde mig mer illamående att tänka på. 

 

Kan väl känna ett socialt sug i bland, men aldrig abstinenssug mer. 

Maken frågade om jag skulle börja röka igen efter bebis kommit ut. Detta kunde jag såklart inte svara på. Jag vet ju inte hur jag känner mig då! Men jag kan väl hoppas på att jag inte fortsätter igen. När man slutar röka inser man hur otroligt onödigt det är! Det luktar inte gott, varken under rökning eller efter att man rökt, det är skitdyrt, det är så dåligt hälsomässigt och ger egentligen inte dig något som du inte kan få på annat sätt!

 

Nej inte några ''typiska'' cravings. Jag har ''period cravings'' alltså att jag blir sugen på något och då vill jag ha det NU och direkt, men nästa gång kan jag då vara akut-sugen på något helt annat! Så suget finns, men inte alls på samma saker hela tiden.

 

Det som är mest annars är att jag är hela tiden törstig. Älskar att dricka allt från vatten till läsk. Så det gäller att välja rätt så jag inte bäljar i mig 5 liter läsk om dagen. (jag som normalt inte ens dricker läsk då jag inte vill ha sockret tycker att det blir lite väl mycket onyttigheter för kroppen) så försöker ''unna'' mig på tillfällen med på dagtid välja vatten eller lågt sockerinnehåll på dricka, haha :-)

 

 

 

Så - tror det är de frågor jag har fått som jag inte direkt haft tid att svara på när jag fått dom... Har något någon mer fråga så är det bara att ställa den så ska jag göra mitt bästa med att svara på den :-)

 

Nu ska jag packa ihop på kontoret och bege mig hemåt!

 

 

 

(glöm inte trycka på det lilla hjärtat om ni gillar inlägget)