Igår var det en underbar Mikael Wiehe konsert och idag var det tandutdragning, snacka om att byta fokus...

Jag har känt att tandvärken inte riktigt släppt efter senaste akutbesöket hos tandläkaren i förra veckan och då innebar det att det måste vara min dåliga kindtand som behövde dras... något jag egentligen inte ville göra utan lugnande men när värken inte riktigt släppte tvingades jag tänka om. Även om tandvärken inte alls var så farlig som i förra veckan fanns hela tiden oron för att det skulle blossa upp igen, kanske med den oturen att det skedde i samband med förlossningen... kunde inte släppa den oron så maken ringde och fick tid för tandutdragning hos min egna tandläkare (som jag är mer trygg med)

Så to day was the day...

Blev ett hårt besök där min käke fick rätt mycket stryk så tanden inte ville ut. En förvånad tandläkare slet för att få ut tanden samtidigt som hon skulle försöka se till att jag inte hade ont eller mer obehag än nödvändigt. Visade sig att tanden hade fler rötter än vad som syntes på röntgen! Ajaj för mig. Länge sen jag gick ifrån tandläkaren så bedövad, kunde knappt svälja mitt egna saliv...

Sen hem och så bäddade maken ner mig och jag har ordinerats vila hela dagen och det håller jag på. Tack och lov hjälper Alvedon mot värken i käken nu när bedövningen släppt (då jag är preggo kan jag ju inte ta något annat) 

Så nu är det bara att fortsätta vila, och hoppas på en snabb och smärtfri läkning och att jag slipper ha mer problem med tandvärk nu!